Motionsdans med plus i kanten.
Ännu en välbesökt motion hos BUGG's.
Härlig dansbild med Carina och Anders
En inte alltför ovanlig trend ser vi i år åxå. Ju längre säsongen pågår ökar deltagarantalet under Motionsdanserna en smula. Om det är höstmörkret som smyger sig på allt tidigare, som lockar oss inomhus, kan vara en anledning. För när skymmningen sänker sig tidigt under molntäcket, där dugg och dis råder, finner man gärna orsak till inomhusaktivitet. Å då är ju dans ett utmärkt alternativ...
Lennart under dans med både Maria och Pernilla
En annan anledning kan åxå vara ett dans-arrangemangs stadiga återkomst. Vi pratar ofta om att avdramatisera dans. Desto mer ovan man är att dansa, blir dansen inte bara ett lockande nöje, utan även lite skrämmande och utlämnande. Man förstorar sina egna brister och känner sig osäker i stort. I sämsta fall kan styrka och mod behöva intagas, innan man går på dans. Med oftast motsatt resultat...
Kul att bugga med Bengt-Åke tycker Monika
Dansarrangörer som inte funnit själen i dans, ordnar förstås tillställningar mer sällan. Dansen kan bli ett pittoreskt inslag under övrigt arrangemang. Hyr kanske in band som låter välkända, gärna välkända i flertalet decennier. Kanske dansgala som driver upp inträdet mot halva tusenlappen. Låter man sedan publiken vänta någon halvtimme på dansen, hinner dom kanske besöka baren före åxå. Lägg sedan till en dryg pause i mitten så commersen får fart...
Jo, nu drog jag nog onödigt långt på växlarna, men innehållet diskuteras faktiskt bland en del dansare.
Bengt-Åke och Monika Roger och Maria
I glatt minne hos mig själv dyker torsdagsdanserna på hotellet upp. Ett återkommande arrangemang under nittiotalet. Trångt dansgolv, där vi dansade nästan i knät på orkestern, ibland helt bokstavligt åxå. Vad man gillade var just kontinuiteten. Det var dans på torsdag, helt enkelt. Vilken orkester som spelade var mindre viktigt, vi älskade ju dansen. Då spelar bandets namn mindre roll, ge oss musik så vi kan dansa var parollen...
Peter och Ann-Louise i stlilig buggbild
Vi i BUGG's är ju ett pytteliten arrangör, med mycket små resurser. Ändå är det en hel del av dessa ovan ingredienser som formar vårt koncept. Stadigt återkommande dans, med allt annat än namnkunnigt band på scenen förvisso. Men förhoppningsvis taktfast och dansvänlig musik, för människor som älskar dans. Människor som inte ska behöva känna oro för att komma, utan bara dansglädje som lockar. Dansare som trängs och trivs i mysig miljö.
Så är vår förhoppning i alla fall. Om vi lyckats med detta kan inte vi svara på, det måste våra deltagare göra. Det som vi ändå kan notera är ett lite stigande deltagarantal under hösten Motionsdanser. Vad nu det kan säga oss...
Pernilla på språng i buggen med Lennart
Visst glider tankarna iväg då man tittar ut över dansgolvet på söndagskvällarna. Att man blir kroppsligt varm kan man ju "skylla" dansen på, men att själen åxå blir varm beror på Er alla Härliga Dansare hos oss. Dans är ju stor del musik, rytm och rörelse, men även en god portion samvaro med sköna människor. En portion som håller kroppen varm, långt in under arbetsveckan.
Vi sätter nu punkt för förra söndagens energikick, och börjar planera nästa söndag med mera musik och dans, trivsel och samvaro...
Alva lockade med sig både mamma och pappa Roger på bugg.
Javisst ska pappa bugga!
Därför kan vi helt sanningsenligt säga Stort och Varmt Tack för söndagens trevliga Motionsdans uppe på Syltoppen med BUGG's! Några av mina egna tankar har här fått ord, har Du några egna tankar i ämnet dans, är Du förstås Välkomna med dem som kommentar.
Hälsar BUGG's / Arne å Ulla.
Å håller förstås fast vid: "Ska de va bugg, ska de va BUGG's!"
Kommentarer
Trackback
