BUGG's "Dans med hjärtat"

                Vår sista dans.

 Det stundar dans i fjärran till toner sköna,

en dans som livet självt, vill med oss belöna.

 Med musik som alla lättsamt följa,

inga snedsteg, som vi behöver dölja.

 Rytmen finns i ljummen vind,

över gröna ängar, genom öppen grind.

Där väntar oss mång vänner i från förr,

då vi kliver in, genom logens dörr.

 Vi kända leenden som hälsning får,

en klapp på axeln, -Det var inte alls igår.

 Vänner som från glömskan väcks på nytt,

vilken härlig afton som nu har grytt!

 Någonstans det spelas upp en ton,

nu ska dansas, vi sparkar av oss skon.

 Med bara fötter vi ut på golvet träder,

ja faktiskt, vi dansar utan kläder!

 Din dam hon som vinden lättsamt följa,

som ett moln, eller likt en smeksam bölja.

  Det stundar dans i fjärran till toner sköna,

där logen famnas av lövträd, evigt gröna.

 På en plats vi aldrig dansat har,

men den dansen, har vi alla kvar.

 Vägen dit är dold av livets egen sång,

dock visad, när ögat sluts för sista gång. 

Arne.